Lerputs

Till ytbehandling räknas putsning och golv­beläggning. Andra ord som förekommer är ler­kli­ning och lerstrykning, men principen är densamma, nämligen att täcka en vägg­del med lermaterial.
Lerputs kan användas på de flesta bygg­material, men för att putsen ska fastna ska ytan vara ojämn. Ibland kan det därför vara lämpligt att använda reveteringsmatta som underlag. I liggtimmerhus före­kom det förr att väggarna råhöggs med yxa för att ge lerputsen bättre fäste.

De ingående komponenterna i lerputs är lerjord som bindemedel, sand som mag­ringsmedel och något armerande material för att inte putsen ska spricka när den torkar. Armeringen kan bestå av hackad halm, kutter­spån eller djurhår. Det finns ett antal olika recept för lerputs vilket beror på att leran varierar från plats till plats. Lerputs behöver endast läggas på i två lager, en tjockt pålagd grov­puts fungerar som utstockning, och en tunn finputs för att få en jämn och slät yta. Ytan kan sedan tapetseras eller målas med kalk-, lim- eller silikatfärg. Vid användning av lerputs utom­­hus är det lämpligt att kalkstryka väg­gen efter det att det sista putslagret lagts på.